söndag 13 juli 2014

Tack vare min dotter kan jag älska mig själv

Jag tycker vi oftare borde i fråga sätta vårt samhälle och hur vi lever. Varför vi gör olika saker, är det för oss själva eller är det för andra. Och behöver vi över huvudtaget göra det?

Som de här med att sminka sig. Jag har nästan slutat. Tror jag har sminkat mig 10 gånger de här senaste året . Förr gjorde jag det dagligen. Jag var helt enkelt inte nöjd med mej själv naturell, tyckte jag såg bättre ut med lite smink på.

Varför denna förändring? Jo de beror helt klart på grund av min dotter som är 4 år. Hon började ta efter mig, hon ville också ha smink. De hjälpte inte att jag sa att. - Men vännen, du är ju så fin som du är.
(Hon förstod ju undertexten i det, -Men mamma tycker att mamma behöver de här för att se bättre ut).
Så klart passade hon på att testa mammas smink i smyg.

De här fick mig verkligen att fundera vad för slags signaler jag ger åt min dotter. Är de här verkligen de jag vill lära henne? Att kvinnor behöver smeta in sig i en mängd krämer för att överhuvudtaget kunna vara nöjda med sig själva. Svaret var enkelt. Nej.

Jag vill ju lära min dotter att älska sig själv, och att hon precis som jag, och som alla andra är vackra ändå.

Hon fick mig att sluta kleta på sminket när jag skulle till stan. Hon fick mig också på samma gång att lära mig själv att acceptera att, ja jag är bra som jag är. Jag behöver inte längre mörkare ögonfransar och täckkräm för att jag skall kunna älska mig själv precis som jag är.

Varför accepterar vi att män är vackra som de är, men vi kvinnor behöver all den där smörjan i fejset för att kunna bli älskade och accepterade? Nä de här vill jag inte längre lura mig själv att tro.

Dessutom vilka onödiga kemikalier vi smetar på oss för att kunna älska oss själva. Är det verkligen nödvändigt?

De senaste gångerna jag har haft smink, har det bara känts onödigt, något som är i vägen, som en mask som säger att jag är inte nöjd med mig själv. Idag kan jag tycka att jag är bra som jag är tack vare min dotter.

Kanske borde vi fundera över varför vi gör som vi gör, och för vem vi gör det? Vilka signaler sänder vi till våra barn?



Så när jag såg den här sången idag kände jag bara att jag måste få säga min åsikt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar